Damgruppen i Veinge som stickar och skickar till sjukhuset i Halmstad: Berit Johannesson, Elsa Persson, Gun-Lis Johansson, Maj-Lis Magnusson och Anita Ingvarsson.

Damgruppen i Veinge som stickar och skickar till sjukhuset i Halmstad: Berit Johannesson, Elsa Persson, Gun-Lis Johansson, Maj-Lis Magnusson och Anita Ingvarsson. Foto: Johan W Jönsson

Veingegänget som stickar och skickar till sjukhuset i Halmstad

"Jag kunde aldrig föreställa mig att behovet kunde vara så stort i Sverige"

VEINGE. Varje tisdag träffas ett gäng damer i biblioteket i Veinge för att sticka och virka till välgörande ändamål. – Jag kunde aldrig föreställa mig att behovet var så stort i Sverige, säger initiativtagaren Berit Johannesson.

Av
Johan Wilmarstrand Jönsson

Idén till träffarna kom genom SPF-tidningen Veteranen. Där uppmanade en grupp i Eslöv andra att sätta igång och göra handarbeten till behövande.

– Det är många pensionärer som stickar och virkar. Var ska man göra av allt? Det är inte alltid barn och barnbarn vill ha allt det man gör, säger Johannesson.

Hon ringde upp lasarettet i Halmstad.

– De blev jätteglada och berättade att det fanns ett behov av saker för barn från noll till 17 år. Filtar, gosedjur, mössor med mera.

– Jag kunde aldrig föreställa mig att behovet kunde vara så stort i Sverige, säger Johannesson.

– Men det är klart att det finns många barn som spenderar mycket tid där. Mitt barnbarn bröt armen. Då fick hon ett sådant här gosedjur när hon var på sjukhuset i Växjö, säger Elsa Persson.

När LT är på besök är det fem damer som sitter och handarbetar.

– Vi har varit ett par till och vi blir gärna ännu fler. Det är socialt och att vi får vara här i biblioteket är jättebra, säger Berit Johannesson.

– Det som damer gör är inte alltid så uppskattat. Därför tyckte jag att det var extra roligt när de i Laholm fick pris (Sticka och skicka-gruppen i Laholms församling blev tidigare i vår utsedda till ”Årets laholmare” av Lions), fortsätter hon.

Vill man inte vara med och sticka och virka själv kan man bidra med garn till gänget.

– Många har överblivet garn hemma som inte kommer till användning.

Hur lång tid tar det då att göra en mjukisdocka?

– Det tar en TV-kväll, säger gängets snabbaste, Elsa Persson.

– Att göra en filt tar längre tid, fyller Johannesson i.

För flera av damerna är handarbetet en nödvändighet.

– Har jag inget att göra med nävarna när jag tittar på TV på kvällarna så somnar jag direkt, säger Persson och skrattar.

– Ja, det är ett sätt att hålla sig vaken, säger Anita Ingvarsson.

– Allt det vi gör är tvättbart, flamsäkert och allergitestat, fortsätter hon.

Hur damerna gör med träffarna i sommar vet dem inte än. Men blir det uppehåll tas garnet fram igen till hösten. Och de blir som skrivet gärna fler.

Publicerad 16 May 2019 00:00