Bo Lindblom bland delar av sin litteratur och med den senaste egenutgivna boken ”Kryddor och glas”. Foto: Johan W Jönsson

Bo Lindblom bland delar av sin litteratur och med den senaste egenutgivna boken ”Kryddor och glas”. Foto: Johan W Jönsson Foto: Johan W Jönsson

Människorättskämpe 90–årsjubilerar

Bo Lindblom fortsätter oförtrutet sin kamp för mänskliga rättigheter

RÄNNESLÖV.

Människorättskämpen, författaren och läraren Bo Lindblom har fyllt 90 år. – Det känns inget speciellt att fylla 90, säger den vitale jubilaren som har sitt synnerligen skarpa intellekt i behåll.

Av
Johan Wilmarstrand Jönsson

Lindblom är född i Nynäshamn utanför Stockholm. Han utbildade sig så småningom till lärare och det var yrket som tog honom till Laholm och Ränneslöv.

– Efter fem år som lärare i Jämtland och två år i Sörmland ville jag och min hustru flytta så att vi hamnade mittemellan hennes föräldrar i Danmark och mina i Stockholm.

– Jag sökte lärartjänster i Halland och norra Skåne och fick napp i Ränneslöv, berättar Lindblom.

1960 flyttade familjen Lindblom in i huset på Byvägen i Ränneslöv. Bo bor fortfarande kvar 59 år senare.

– 1960–67 jobbade jag på Ränneslövsskolan. 1967, samma dag som Sverige gick över till högertrafik, flyttade jag till Vallbergaskolan.

Där blev Lindblom kvar fram till han gick i pension i förtid 1980.

– Jag tänkte att jag skulle fuska de fem sista åren. Jag fick ett avdrag på 30 procent på pensionen men tänkte att jag skulle kompensera för det genom de jobb jag gjorde för tidningen Arbetet.

– Tidningen gick tyvärr i konkurs. Dessutom drog man in arvodet för föreläsare från ideella föreningar. Där gick mina extraknäck i stöpet. Jag gjorde en ekonomisk felbedömning, säger Lindblom och skrattar åt minnet.

– Jag har ändå klarat mig bra. Delvis tack vare mina barn. Min yngsta son har köpt huset och jag bor hyresfritt, fortsätter Lindblom.

Arbetet var dock knappast slut efter 60. Bo är fortfarande i allra högsta grad verksam, både som författare och i sitt engagemang för Amnesty, där han var ordförande för hela den svenska sektionen 1974–78.

Han var drivande i starten av Amnesty i Laholm.

– För mig föll sig engagemanget med Amnesty naturligt. Jag hade jobbat med liknande frågor redan innan.

1968 kampanjade Lindblom och ett antal andra engagerade på skyltsöndagarna i Laholm.

– Vi uppmanade folk att fira jul med måtta och samlade in pengar till tre ideella föreningar. Då märkte vi att det fanns ett stort intresse för just Amnesty.

1969 startades Amnestygrupp 168 i Laholm.

– Flera av dem som varit engagerade i Amnesty i Laholm har senare hamnat i styrelsen för svenska Amnesty. Vissa har också fått anställning inom Amnesty, säger Lindblom.

Just nu jobbar Amnesty Laholm med Burma och Nordkorea.

– Tillsammans med Saudiarabien är det tre svårlösta pastorat. Jag jobbar med Burma och ägnar mycket av min tid åt att läsa skrifter från landet som blivit översatta till engelska.

Arbetet inom Amnesty gör skillnad.

– Det har hänt att våra insatser har räddat liv. Åtminstone har personerna som blivit räddade själva påstått det. Det är svårt att mäta. Men det har också hänt att vi misslyckats.

Bo Lindblom utanför huset i Ränneslöv där han bott sedan 1960.

Bo Lindblom utanför huset i Ränneslöv där han bott sedan 1960. Foto: Johan W Jönsson

Under sina många resor i kampen för mänskliga rättigheter har Lindblom aldrig känt sig direkt utsatt för fara.

– Guatemala var inne i en svår förtrycksperiod 1978. Men européer var inte lovliga för militären, även om det hände att folk sköts av misstag. Det värsta som kunde hända var att man blev gripen, körd till flygplatsen, förhörd och utskickad. Värre än så var det inte.

1981 skrev Lindblom boken ”Guatemala – hycklarnas paradis”.

– Vi skulle återvända till Guatemala 1982 men blev varnade för att ta oss in i landet. Efter min bok blev jag stämplad som kommunistisk uppviglare.

Totalt har Bo Lindblom har skrivit 21 böcker. Bara de senaste tolv åren har sex titlar givits ut i hans namn. Den senaste kom ut bara för några veckor sedan.

– 2006 hade jag material för sex böcker och gjorde en form av långspurt som jag kunde genomföra tack vare research jag gjort under åren.

– Min senaste bok, ”Kryddor och glas”, är en frukt av mitt intresse för antiken. ”Tolk” som kom ut 2018 har jag skrivit med tanke på min fascination för tolkar.

Själv talar, läser och skriver Lindblom utan svårigheter fem språk. Han läser ytterligare fyra.

– Men att vara tolk är något annat. De är helt fenomenala och måste ha en specialkonstruerad hjärna för att klara att översätta direkt.

– Danska är mitt bästa språk efter svenskan. Jag och min fru gjorde ett test där jag skulle tolka vad hon sa men jag tappade bort mig efter första meningen.

Hur skulle du titulera dig själv?

– Jag är mellanstadielärare till yrket. Utöver mitt författarskap har jag dessutom varit debattör och recensent på olika tidningar. Jag har varit mycket flitig.

– Skriftställare, som Jan Myrdal sa. Det passar bra, skrattar Lindblom.

Födelsedagen firades med fest i partytält i trädgården.

– Det var en stor tillställning med 50 närvarande gäster. 20 familjemedlemmar och 30 vänner. Jag har räknat ut att det totalt var tio olika länder som var representerade. Så det var en multikulturell fest, avslutar Bo Lindblom.

Lite om jubilaren:

Namn: Bo Lindblom

Familj: fyra barn, ett fosterbarn, 13 barnbarn, sex barnbarnsbarn (hustrun Birte gick bort 1997)

Bor: Ränneslöv

Från: Nynäshamn

Aktuell: Fyllde 90 år 10 juni

Bonusfakta: Bo Lindblom gick i gymnasiet på Södra latin i Stockholm. ”Jag hamnade i ett stim med framgångsrika personer som Tomas Tranströmer, Bo Grandien, Gunnar Oldin, Sven Lindqvist, Klas Wirsén, Finn Afzelius och Håkan Serner. Alla var inte med i min årskull men vi var samtida.”

Publicerad 22 June 2019 00:00