Missa inte:

Christin Andersson

 Tipsa en vän    Skriv ut    Kommentera    Dela

BÅSTAD. I förra veckans Röda tråden var Frida Peterson nyfiken på Lena Lars Eriksson.

Frida Petersons fråga till Lena Lars Eriksson*: "Hur är det att vara transvestit i en så liten stad som Båstad?"
– Det fungerar bra att leva som transperson här i Båstad utan att folk stannar och stirrar på en som de gör i andra småstäder. Detta är tack vara att de nordiska transföreningarna har haft sina träffar här i Båstad sedan 1997.
Lars visste ända sedan han var en liten pojke att han ville klä sig som flicka eller kvinna.
Från 14 till 40 års ålder försökte han att leva helt som man och klädde bara om till kvinna i hemlighet. Men han mådde inte bra när han tvingade sig att enbart leva som man.
– Jag hade perioder med depression. Jag kände varken att jag passade in i det kvinnliga eller manliga samhället.

Vågade steget
Det var inte förrän han var fyrtio år Lars Eriksson insåg att han inte längre ville leva med sin kvinnliga identitet som en hemlighet.
– Men det tog tio år till att verkligen våga ta steget utanför garderoben, säger Lena, som hon numera kallar sig.
För fem år sedan kom Lena ut och berättade för omgivningen om sitt behov att uttrycka sig som kvinna. Då var han fortfarande gift med sin fru. Äktenskapet överlevde inte, men Lena är lycklig ändå.
– Sedan jag kom ut så har jag mått bra och mina barn säger att de äntligen fått lära känna sin pappa som en lycklig och social person.
Lars har nyligen gjort en namnändring hos Skatteverket med tillägg i sitt namn och heter nu även Lena lagligen.

Bli accepterad
I dag går Lena klädd som kvinna 80 procent av tiden. I Båstad är det inga problem och hon väcker ingen större uppmärksamhet. Men det är inte några glammiga glittriga kläder hon bär.
– En transgenderd transvestit som jag vill bara smälta in som kvinna och inte sticka ut för mycket.
Det är i princip endast på jobbet hon ibland går klädd som man.
– Alla på jobbet vet ju att jag är transvestit, men eftersom jag är konsult och träffar många kunder klär jag mig som man på möten. Men även när jag är klädd som man är jag ganska androgynt klädd.

Känner sig utklädd
Hon trivs dock inte riktigt med manlig klädsel.
– När jag klär mig som man går jag på någon form av sparlåga eftersom jag inte kan uttrycka mig fullt.
Den känslomässiga skillnaden är stor för henne när hon byter om till kvinnliga kläder.
– Jag känner mig mer utklädd som man än som kvinna, som kvinna känner jag mig naturlig, säger Lena.
För Lena har hennes identitet som kvinna inget med sex eller förhållande att göra.
– Eftersom jag är heterosexuell så har jag inget behov av att vilja byta fysiskt kön som de transsexuella vill. Jag vill bara bli accepterad som den människa jag är.

Fotnot: Lena Lars Eriksson skickar frågan vidare till Patrik Larsson på Enehalls Pensionat: "Hur upplever du att tre gånger om året ta emot upp mot hundra transpersonerna från hela norden?"


*Eftersom Lena Lars Eriksson är har både en manlig och kvinnlig identitet har vi valt att i artikeln beroende på omständigheter kalla honom han eller hon och använda hans kvinnliga eller manliga förnamn.

KÖN. Redan utanför Lena Lars Eriksson dörr förstår man av dörrskylten att man kan möta både en man eller kvinna i dörren när man ringer på. Foto: Christin Andersson.

Publicerad: 07. december 2009 03:00

LÄS OCKSÅ NYHETER FRÅN:

Klicka på det område som du vill läsa nyheter från.

Missa inte:

Mest lästa

Senaste insändare